Förbannad!
Alvin är fortfarande sjuk. Bara feber dock, men han är fortfarande dålig. Men det är inte det jag ska skriva om. Istället ska jag skriva om irriterande jävla grannar o folk som inte kan respektera andras saker. Sånt gör mig förbannad.
Alltså. Våra grannar hade fest igår. Inget med det. De får jättegärna ha fest och ha roligt, vem fan vill inte ha roligt? Vi märkte inte av dem nåt speciellt igår heller. Ja ja... På förmiddagen idag ska Alvin o jag gå ner på stan. Av någon anledning väljer jag att gå en väg som vi inte brukar gå. O tur var väl det. För där, ute på trottoaren, står Alvins gåvagn? Ursäkta? Jag har INTE ställt den där. Den stog utanför vår dörr i trapphuset o har gjort det i ett par dagar då vi varit lite lata o inte orkat ställa ut den eller de andra grejerna på vinden. Anders ställde ut allt på vinden i morse o jag såg inte vad som stog kvar då. I alla fall... nu står den där i sin ensamhet på trottoaren. Den ser liksom parkerad ut. Jag blev VANSINNIG! De enda som skulle kunna ha tänkas tyckt det var roligt att sno en jävla gåvagn måste ju vara de som hade festen, eller någon av festdeltagarna. Vem skulle annars gå 152 trappsteg upp o sno en gåvagn?
Alvin o jag uträttade våra ärenden på stan o sen gick vi hem o då fick jag bära upp gå vagnen också. Då ser jag att hjulen är helt sneda. Alltså, körbara men de har vikt sig lite grann. Jag gissar att de beror på att en VUXEN (?) person åkt i detta "fordon" o tyckt det var skitkul. Dessutom var det massa färg avskrapat i framkant, antar för att de typ ramlat med den eller nåt. Jävla idioter.
Möter Gustav, vår granne, varav han säger "Men, är den där eran? Har ni glömt den på gatan?" Eh, nää....o så drog jag storyn. Den hade alltså stått där redan i morse, tur att ingen hade snott den o gått iväg med den. Gustav berättar att varje gång festdeltagarna gick ner för att röka så knackade de på deras dörr. Moget eller? Oavsett om man är 20 eller 30, vad fan är det för nöje med att knacka på nån annans dörr när det är kväll? Gaaah! Vi stog där o var så vuxna o fördömde dagens ungdom. Grannarna är kanske 23-24 eller nåt sånt. De kan lika gärna var 19 men det tror jag inte.
NÄr vi väl kom uppför alla 152 trappstegen o jag dog av svettningarna så tog jag den där jävla gåvagnen o klev med bestämda steg bort till granndörren. Ringde på. Väntade. O väntade. Va fan? Är det ingen hemma eller? Tillslut hör jag några steg därinne o tjejen öppnar. Sa som det var. Hon skämdes ihjäl o bad om ursäkt. Vad ska hon säga liksom? Jag kan ju knappast kräva dem på en ny, den är ju begagnad o lagom sliten sen innan. Men det är bara själva grejen. Man GÖR inte så. Jag sa åt henne att ta kontakt med idioten som gjort så o säga att det är inte okej. Våra grejer ska lika gärna kunna stå utanför vår dörr som innanför vår dörr. Hon bad om ursäkt igen. Mina ben skakade av nervositet o ilska. Jävla idioter. Inte hon, alltså. Jag fattar ju att det inte är varken hon eller hennes kille som gjort det. Men ändå...
Dagens ungdom alltså...
Alltså. Våra grannar hade fest igår. Inget med det. De får jättegärna ha fest och ha roligt, vem fan vill inte ha roligt? Vi märkte inte av dem nåt speciellt igår heller. Ja ja... På förmiddagen idag ska Alvin o jag gå ner på stan. Av någon anledning väljer jag att gå en väg som vi inte brukar gå. O tur var väl det. För där, ute på trottoaren, står Alvins gåvagn? Ursäkta? Jag har INTE ställt den där. Den stog utanför vår dörr i trapphuset o har gjort det i ett par dagar då vi varit lite lata o inte orkat ställa ut den eller de andra grejerna på vinden. Anders ställde ut allt på vinden i morse o jag såg inte vad som stog kvar då. I alla fall... nu står den där i sin ensamhet på trottoaren. Den ser liksom parkerad ut. Jag blev VANSINNIG! De enda som skulle kunna ha tänkas tyckt det var roligt att sno en jävla gåvagn måste ju vara de som hade festen, eller någon av festdeltagarna. Vem skulle annars gå 152 trappsteg upp o sno en gåvagn?
Alvin o jag uträttade våra ärenden på stan o sen gick vi hem o då fick jag bära upp gå vagnen också. Då ser jag att hjulen är helt sneda. Alltså, körbara men de har vikt sig lite grann. Jag gissar att de beror på att en VUXEN (?) person åkt i detta "fordon" o tyckt det var skitkul. Dessutom var det massa färg avskrapat i framkant, antar för att de typ ramlat med den eller nåt. Jävla idioter.
Möter Gustav, vår granne, varav han säger "Men, är den där eran? Har ni glömt den på gatan?" Eh, nää....o så drog jag storyn. Den hade alltså stått där redan i morse, tur att ingen hade snott den o gått iväg med den. Gustav berättar att varje gång festdeltagarna gick ner för att röka så knackade de på deras dörr. Moget eller? Oavsett om man är 20 eller 30, vad fan är det för nöje med att knacka på nån annans dörr när det är kväll? Gaaah! Vi stog där o var så vuxna o fördömde dagens ungdom. Grannarna är kanske 23-24 eller nåt sånt. De kan lika gärna var 19 men det tror jag inte.
NÄr vi väl kom uppför alla 152 trappstegen o jag dog av svettningarna så tog jag den där jävla gåvagnen o klev med bestämda steg bort till granndörren. Ringde på. Väntade. O väntade. Va fan? Är det ingen hemma eller? Tillslut hör jag några steg därinne o tjejen öppnar. Sa som det var. Hon skämdes ihjäl o bad om ursäkt. Vad ska hon säga liksom? Jag kan ju knappast kräva dem på en ny, den är ju begagnad o lagom sliten sen innan. Men det är bara själva grejen. Man GÖR inte så. Jag sa åt henne att ta kontakt med idioten som gjort så o säga att det är inte okej. Våra grejer ska lika gärna kunna stå utanför vår dörr som innanför vår dörr. Hon bad om ursäkt igen. Mina ben skakade av nervositet o ilska. Jävla idioter. Inte hon, alltså. Jag fattar ju att det inte är varken hon eller hennes kille som gjort det. Men ändå...
Dagens ungdom alltså...
Kommentarer
Trackback
