unsan

Har varit hemma en hel evighet känns det som. Knappt varit utanför dörren. Då blir jag helt dagvild. Fick verkligen fundera på vad det egenligen är för dag idag, men konstaterade sen att det var onsdag. Var nöjd med att det var onsdag i kanske ett par minuter men sen slog det mig - Onsdag? Näää, det är ju bara tisdag... Förvirrat värre.
Här sitter jag o fryser som en japansk nakenhund! Tröja, tack! Men orkar inte slita mig från tangenterna o hämta en tröja i stolen brevid sängen. Slö? Ja. Det är en bieffekt av att vara hemma o bli förslappad. Monstret ligger i soffan o drar skapliga timmerstockar. Undra om det är nåt fel på honom? Ska barn verkligen snarka som en vuxen karl när de sover? Får fråga om det nästa gång vi går till doktorn med honom.
Läste nyss i sofies mode, där hade hon lagt ut en bild på en jättefin rosa kappa. Åh, vad den kändes som jag. jag kan verkligen se mig själv i den. Superfin. Men jag vet ju att om jag skulle köpa hem den så skulle jag säkert aldrig använda den sen utan den skulle hänga i hallen o bara se väldigt rosa ut. Kanske sen när jag börjat på mitt "nya" jobb. Då passar den säkert in lite bättre, men inte på distribution som är lika med skitiga händer o kläder o bekväma skor. Har man kjol får man höra att man har stått i flera timmar o gjort sig i ordning. VIlket iof är roligt att höra för man vill ju känna sig fin o då ser de ju att man iaf piffat till sig för dagen. bla bla lba...svammel svammel känner jag.

Vi har iaf varit o matat ankorna. Eller snarare måsarna. Jävla måsar! De var helt galna o bara snodde allt bröd för de stackars änderna. Eller ankorna, vad ni vill. Det är väl änder, men vi har alltid sagt ankor. Så ankor it is! Tillslut drog de där skrikandes eländena o då blev det helt fridfullt där hos ankorna. Men då var allt bröd slut. Så vi gick. Stackars! Vi som ville så väl. Det var slagsmål flera gånger o Petra, Alvins moster, fick sparka (snarare putta) bort dem från varandra.
Sen gick vi till en lekpark så barnen fick leka av sig lite. Grabbarna hade skitroligt ihop. Jag är så glad att kusinerna är så jämngamla, det skiljer ju bara fyra månader mellan dem. Sötisarna! Sen gick vi till donken så fick de äta god mat o leka lite till. Sen var det hemgång. Alvin somnade så fort vi kom innanför dörren. Så nu ligger han där ute o sover o här sitter jag o funderar på hans snarkningar som jag skrev här ovan.

Snart kommer Anders hem. Borde kanske ta tag i vårt hem lite också. Usch, varför har man alltid massa måsten när man är hemma. Go with the flow skulle jag vilja säga, men det går bara inte. Suck!

Vi är hemma i morgon också. Alvin känns inte riktigt 100 även om han inte har feber.

Kram på er alla!

Caching...!*blink*