Camilla Läckberg
Här följer lite recensioner:
Ur kulturbloggen:
Om man aldrig läst en Läckberg vet man inte vad man talar om. Så tänkte jag och tog mig an hennes senaste roman, ”Änglamakerskan”. Efter att ha läst några recensioner av hennes andra deckare, har jag fått veta att hon vanligen har en historisk berättelse som löper parallellt med de mer aktuella. Änglamakerskan visade sig inte var något undantag.
Vid sekelskiftet uppdagas att en kvinna, en änglamakerska, dödat och begravt flera spädbarn i sin trädgård. Kvinnan och hennes make döms till döden och lämnar en biologisk dotter som placeras i fosterhem där hon förnedras å det grövsta. Hon i sin tur får en dotter vars handlingar griper in i nuets Fjällbacka där ett ungt par, Ebba och Mårten, flyttar in i en f.d. barnkoloni för att glömma sin sons tragiska död.
Kvinnan, Ebba, är samtidigt den enda som påträffats i huset påsken då en hel familj försvann spårlöst. Då var hon ett år och har sedan dess aldrig varit tillbaka.
Knappt har den lilla familjen börjat sitt renoveringsarbete, innan de utsätts för mordbrand. Fallet hamnar på Pontus Hedströms bord och snart har hans hustru, författaren Erica Falk, börjat gräva för att få fram detaljer runt vad som egentligen hände på barnkolonin den där påsken och hur det kommer sig att någon vill bränna inne familjen som just anlänt.
Camilla Läckberg kan sitt hantverk. Hon vet att tvinna och skruva och väva in samhällsaktualiteter och redovisa kunnig research i romanbygget. Här finns en sofistikerad adel med alla dess vedertagna attribut. Slott, dyra bilar, pärlor och juveler. Här finns också kopplingar till både nazism och annan främlingsfientlighet. Pedofili och andra sjuka övergrepp. Ett schabloniserat homosexuellt par och dito affärsvärldens sätt att hålla varandra under armarna. Den lilla människans kamp för att få allt att gå ihop. Så värst nyanserat och originellt är det inte, men det håller inom genrens ram.
Och jag sträckläser. Det tänker jag inte sticka under stol med. Vem vill inte veta hur det går? Författaren vet att hålla läsarens nyfikenhet vid liv och hon gör det skickligt. Trots att jag har mina aningar om upplösningen, känns den inte helt förutsägbar.
Sedan har jag mina invändningar vad beträffar dialogen och hur karaktärerna reagerar på yttre hot och en del annat. I partier blir den bara för mycket. Karaktärerna pratar på. För många ord, för redogörande och därmed blir jag som läsare ointresserad och läser på tvären. Sedan blir jag irriterad på segheten och reaktionsförmågan hos vissa karaktärer, när faran är uppenbar. Trovärdigheten får sig en törn där.
Och ja, jag fås att förstå med största möjliga tydlighet att här handlar det om barn och ungdom som fått rejäla smällar av livet och hur dessa format dem. Hade önskat mig detta mer mellan raderna.
Ur aftonbladet:
Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.
Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.
Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.
Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.
Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.
Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.
När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.
Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.
Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.
Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.
Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.
Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.
Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.
Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.
Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.
Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.
Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.
Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.
Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.
Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.
När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.
Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.
Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.
Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.
Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.
Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.
Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.
Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.
Jonas syrra läser den o tycker den är skitseg hon gillar annars oxå hennes böcker men den här är hon nära att ge upp lät det som
