unsan

Blev precis väckt efter en jobbig natt. Fröken o jag var vakna mellan 00-04. Ammade... Nä, försökte amma i tre timmar men hon blev aldrig nöjd. Provade att vagga o allt. Ingenting fungerade. Vårtorna var ( och är) jättesvullna o det känns som någon gör tusen nålar i dem. Aj! Jag hade ju läst sist att man skulle gnugga med en torr handduk o dra i dem för att "härda" dem o lovade mig själv att "nästa gång, då...". Höll jag mitt löfte? Nej. Så nu sitter jag här med så ömma vårtor att minsta beröring gör att man vill slå nån. Tom tishan gör ont när den fladdrar emot. O hur mycket brukar en t-shirt kännas annars?

Personalen här är så rara också! Förut när de väckte mig så säger de:
- barnläkaren kommer vid nio o går ronden så det börjar bli dags att morna till sig nu.
- mmm, o frukosten är väl nu också. Jag måste väl gå upp om jag ska få det nu.
De två ur personalen tittar på varandra. Sen säger den ena:
- ja men viktigast är nog att göra er i ordning för ronden.
- jaha. Ni tänker så...
Sen började alla tre skratta lite pinsamt. Tokigt det kan bli.

Nyss var doktor Ekholm här. Det pinsamma var att han skämtade igår o sa ungefär "här kommer en stor Ekholm o ska kolla på en liten." men jag fattade inte först o låtsades som ingenting. Tillslut ramlade polletten ner men då var det ju redan försent. Barnläkaren, som då också hette Ekholm, friskförklarade henne!! Tjohoo! Så idag blir det hemgång.

Älskade Alvin o jag ringde varandra o sa gonatt igår. Då ber han att få prata med Agnes. Jag förklarar att hon inte kommer svara, men han ville ändå.
Så jag höll luren mot Agnes öra o så hör jag hur Alvin säger med len röst:
-Agnes? Det här är din brorsa...
Mammahjärtat svallade över av kärlek till mina älskade ungar!

Nähä. Plocka undan lite här då o hoppas att fröken vaknar snart.