Vilse

Här sitter jag i min ensamhet. Alla andra sover o jag tvingar mig själv att se på OS-invigningen. För man SKA se den. Kolsvart ute. Kolsvart inne. Eller nästan iaf. Då knackar det snabbt på dörren. På de sekunderna som följer hinner jag tänka: -det brinner! -nån är skadad -nån har dött -nån har krockat -vem fan är det såhär dags?????!!?! -hjälp! -jag vågar inte öppna. -ANDERS! Då ringer människan på dörrklockan. Vi snackar sekunder. O när man sitter i vårt vardagsrum med lampan tänd så ser man ju inte ut. Detvetni säkert själva. Jag öppnar dörren litegrann. Ingen där. -hallå? Då ser jag människan. Enblonderad jävla idiot som druckit en del. -asså. Jag har irrat bort mig. Jag kommer från stens gård o ska till gamla övägen. Hur åker jag då. Jag vill poängtera att det i bakgrunden åker en del bilar o lastbilar trots den sena timman. -ja alltså. Du får ju åka ut på E22:an.... -asså...jag cyklar.... -jaha...ja då får du ju åka cykelvägen LÄNGS MED E22:an...fast åt andra hållet... -jahaaaaaa....då vet jag. Ja, jag irrade ju bort mig lite... No shit! Hur han kom till oss fattar jag inte. Men men...men nuvågar jag inte sova. Tänk om han bara rekade...?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0