unsan

Hörseltest - godkänt!
Viktuppgång - godkänt! 180 gr på 4 dagar fick MVG så nu behöver vinsts ge ersättning när vi ser att det behövs. O det verkar vara varje kväll. Ski! Jag trodde ju att det skulle vara ok nu. Men det löser sig.
Trött är jag. Trött så in i bomben! Det löser sig också.
Kram på er. Ta hand om er själva o era nära o kära. Strunta i de sms sakerna o fokusera på det som är bra. Det är inte värt att bråka om skitiga strumpor, uppfällt toalock osv. Huvudsaken är att man får må bra!

Inget var bra idag. Fick testa flera olika ställen att sova i. Babybjörnen i ett tidigare inlägg vann tillslut.
Efter en hård dag däckade hon i bilstolen o sover fortfarande i sin fina pyjamas från mormor o morfar.

När posten kommit så låg där ett brev med handskriven adress på.
När jag öppnar ligger detta fantastiska kort i! Att du har tagit sig den tiden att knåpa ihop detta underbara kort gjorde mig så glad! Och imponerad! Tack så jättemycket, Nettan! Stor kram till dig!
Ni andra- visst är det fint? En annan gång fick jag ett jättegulligt födelsedagskort. Hon är jätteduktig på det där! Ny karriär kanske??;)

Idag kom min storebror M på besök med sin familj. De ville hälsa på nytillskottet. Med sig hade de en present till Alvin också. Sånt gillas! Då behöver han inte känna sig bortglömd. Inte mer än han redan gör. Han berättade för son moster P att det inte var roligt med en syrra för "man får aldrig vara med sin mamma".. Åh vad det gör ont!
Alvin blev jätteglad för sin present o när Anders kom hem var det det första han visade. Agnes fick en jättefin dress, tack så mycket!

Äntligen fick jag på mig den! Som jag har väntat! Det måste vara typ tre-fyra månader som jag känt mig naken. Men nu har han mig fast igen. Känns bra. Nu saknar den bara en kompis. Anders? ;)

Följderna av nio månaders frossande. ;) snart ska den bort! Efter jul. Då kör vi! O efter mina saffransskorpor. Hemska skorpor! O praliner. Hemska praliner!

Sitter o lyssnar på morronzoo, dricker kaffe och äter upp alla saffransskorpor. Jag måste ta tillbaka mitt tips om att baka dem. Gör inte det! De är totalt beroendeframkallande! Jag har snart satt i mig allihopa! Oops!

Iallafall. Morronzoo. De sitter o dissar att man inte betygsätter böcker på samma sätt som tex filmer. Den enda tidning som gör det är QX, gaytidningen. Då säger Sofia att QX borde betygsätta med ett manligt könsorgan som är olika erigerat. Ha ha ha. Dålig bok= slak dase. Bra bok = vrålstånd. Ha ha ha. Underbart!

På väg mot nallefest på dagis. Pyjamas o nalle är ett måste.

Tänk att man tom med lite kräks i mungipan kan vara så fantastiskt fin! 

Hyfsad natt=hyfsat fräsch morsa. Tack gode Gud.
Anders åkte iväg för att hjälpa en kompis att flytta och vi andra bestämde oss för att åka till svärisarna. Så skönt att bli lite ompysslad och inte behöva tänka själv på ett litet tag. Tack älskade svärföräldrar! Ni är bäst!
Tog med mig saffransskorporna till dem också. Med mig tillbaka fick jag burken och dessa ord på ett ungefär: "ta med den här tillbaka hem o fyll på till nästa gång". Ha ha, de gick hem vill jag lova. O de var verkligen supergoda! Rekommenderas varmt!

Sen var det då dags för årets tomtesmyg i vrinneviskogen. Vilken flopp! två tomtar som satt i skogen bara. Hur tänkte man då? Barnen blev ju sådär glada över att gå i mörkret när de aldrig fick nåt för det. Nä det var bättre förr! Sen måste jag säga att barnen var nöjda o de fick rätt så fina grejer.

I morgon åker Anders till Götet över dagen. Stackarn! O statoil tog betalt för tre hela dygn fast vi bara har bilen i ca 1,5. Men men.

Kram på er!

Man måste ju unna sig lite gofika så här till advent. Putte o jag har bakat lussebullar (han gjorde allt annat än vanliga, det var sniglar o bajshögar o jag vet inte vad. ) o sen gjorde vi även saffransskorpor. Mumma!

Åtta dagar har gått sen tutan kom till världen. Hon är så gullig och allt funkar jättebra. Visst, jag har inte sovit på en vecka men vad gör det? Jag går ju på nån kick nu, så måste det ju vara. Igår bondade vi när hon låg i min famn och man blir så lycklig o tårarna bara sprutade. Men visst, de sprutar ju för ingenting. Lyckliga är vi i alla fall.
Idag har vi fullt upp! Det ska fixas med pepparkakshus, sen BVC kl 13 men kl 14 ska jeepen lämnas in för däckbyte. Bara det att jeepen står på andra sidan stan så vi måste ju ta oss dit också.
Trevlig helg på!
Förresten, ni glömmer väl inte tomtesmyg på söndag kl 16 i vrinneviskogen?

Bilderna visar tutans alla sidor tror jag...;) nöjd eller asarg.

Alvin o jag ska bygga ett pepparkakshus. Där måste det bo tomtar. Så idag har vi pysslat ihop dessa tomtar.

Ta x antal toarullar.
Klipp itu de som ska bli nissar/barn.
Klipp till vitt papper o linda runt rullarna med klister.
SkA någon ha hår så limma dit det.
Klipp till röd filt i den strl du vill att luvorna ska bli.
Knyt valfritt band runt luvorna.
Måla dit ansikte o limma fast ev skägg.

Tadaaa... En hel jävla tomtearm'e!

Pumpen är äntligen återfunnen!!

Ärligt. Vad kallar man en vuxen som kommer på sig själv med att tänka: "undra vad som händer idag?" när introt till "lilla prinsessan" börjar? Vi kan väl tillägga att Alvin inte ens är hemma!

Navel återfunnen.
Cykelpump fortfarande försvunnen. Vart är den?!
Bjussar på en bild på sötaste tutan i hela världen.

Gick till dagis. Alvin drog hela vägen. Bästa killen!

Dagen startade dock sådär. Eller det beror ju åå hur man ser det, men vi försov oss. Vaknade 7.48 o Alvin ska vara på dagis 8.30. Jävlar vilken fart vi fick. Amma Agnes, flaskmata Agnes, kläder och frukost till Alvin. Leta efter cykelpumpen. Leta lite till efter cykelpumpen. Slita ut hela städskåpet på köksgolvet. Cykelpumpen är borta! Mina bröst är inte det enda som behövs pumpas, hjulen på vagnen också. Men det fick gå ändå. Duscha, klä sig o borsta gaddarna gick fort. Men ändå kom vi sent, men men.
Alvin brukar ju gnälla en del när han får gå men hans kommentar framme vid dagis säger allt om hur det brukar låta.
-mamma. Jag har inte gnällt nånting fast jag gick hela vägen!
Älskade unge!!
På dagis fick han visa upp syrran o han var så stolt, så stolt!

Nu har jag bakat en banankaka o ska göra en kladdkaka också. Vi får besök i eftermiddag.

Men först är det naveljakt. Agnes navel har mystiskt försvunnit. Den finns inte?

Jag är en tjej med... Ja, ärligt talat så är jag en tjej med mycket. Men jag har INTE dåligt självförtroende. Att jag tar en bild på mig själv där jag ser för jävlig ut är mest ett garv för mig själv. Jag tycker inte att jag plågar mig själv. Tror istället att jag säger det flera egentligen tänker. För ärligt. Det är väl INGEN som pruttar ut en 4.5 kgs klump o sen ser ut som precis innan? Man har säkert bättre förutsättningar med en stab av hjälpredor men serrni... Det har INTE jag. Jag får städa, tvätta, laga mat, roa barn samtidigt som jag har jävligt ont. O då vill jag kunna skratta åt eländet. För eländigt, det är vad det är. Det betyder INTE att jag mår svindåligt!

Tillslut bjuder jag på en sötnos. På riktigt. 

Med hallonstrutar, babianarsle, elefantfötter o jättemage måste jag väl erkänna att jag inte känner mig alltför het. Det kanske man inte ska på dag 4 ändå, men...

Förstår ni...?

Nu kommer jag låta som en gnällkärring. O det kanske är mitt nya jag, vad vet jag?
Men mitt förra inlägg var negativt om hostning o nu kommer ett till. Fast om mina små (de var det förut iaf) bröstvårtor. Ni som läser detta o kanske vill kunna se mig i ÖGONEN igen kan ju sluta läsa här! Men mina vårtor är numera helt jävla gigantiska, såriga, blöder o ser allmänt mysko ut. Ont så INIHELVETE gör de också! Svägerskan beskrev sina tuttar som en playboybruttas. Detta kändes på nåt sätt mer angenämt än min beskrivning som lät ungefär: "...som Mt Everest o nån jävel sitter o gör tusen nålar på dem."
Nu har de dessutom börjat blöda o amningsbhn blir för tajt i kupan när jag har vårtskydden på så de fastnar. Ont gör det, men så är det. Ska "hyra" en pump av BB tänkte jag. För jag vill ju amma. Bara inte nu. Bröstmjölk med blodsmak tror jag INTE står på à la carten hos Agnes.

Sen måste jag bli lite mer positiv o säga att den här gången var hela upplevelsen mycket bättre. Från start till slut.

... O ha hosta samtidigt är INGEN bra kombination. Varje hostning känns som att hela underredet är på väg att vända sig utochin. Detta gör att Alvin har skitroligt åt mig. Jävligt roligt!

Alvin har stenkoll på sin lillasyster.
- var är Agnes?
- nu låter hon.
Osv... Gulligast i världen!!

Blev precis väckt efter en jobbig natt. Fröken o jag var vakna mellan 00-04. Ammade... Nä, försökte amma i tre timmar men hon blev aldrig nöjd. Provade att vagga o allt. Ingenting fungerade. Vårtorna var ( och är) jättesvullna o det känns som någon gör tusen nålar i dem. Aj! Jag hade ju läst sist att man skulle gnugga med en torr handduk o dra i dem för att "härda" dem o lovade mig själv att "nästa gång, då...". Höll jag mitt löfte? Nej. Så nu sitter jag här med så ömma vårtor att minsta beröring gör att man vill slå nån. Tom tishan gör ont när den fladdrar emot. O hur mycket brukar en t-shirt kännas annars?

Personalen här är så rara också! Förut när de väckte mig så säger de:
- barnläkaren kommer vid nio o går ronden så det börjar bli dags att morna till sig nu.
- mmm, o frukosten är väl nu också. Jag måste väl gå upp om jag ska få det nu.
De två ur personalen tittar på varandra. Sen säger den ena:
- ja men viktigast är nog att göra er i ordning för ronden.
- jaha. Ni tänker så...
Sen började alla tre skratta lite pinsamt. Tokigt det kan bli.

Nyss var doktor Ekholm här. Det pinsamma var att han skämtade igår o sa ungefär "här kommer en stor Ekholm o ska kolla på en liten." men jag fattade inte först o låtsades som ingenting. Tillslut ramlade polletten ner men då var det ju redan försent. Barnläkaren, som då också hette Ekholm, friskförklarade henne!! Tjohoo! Så idag blir det hemgång.

Älskade Alvin o jag ringde varandra o sa gonatt igår. Då ber han att få prata med Agnes. Jag förklarar att hon inte kommer svara, men han ville ändå.
Så jag höll luren mot Agnes öra o så hör jag hur Alvin säger med len röst:
-Agnes? Det här är din brorsa...
Mammahjärtat svallade över av kärlek till mina älskade ungar!

Nähä. Plocka undan lite här då o hoppas att fröken vaknar snart.

Alvin har bestämt. Agnes it is!

Det viktigaste, resten kommer sen.

Värkarna startade på förmiddagen. Hämtade Alvin halv två på dagis o då hade jag täta värkar. Ringde hem Anders i samma veva.
Kom upp 16 o var då öppen 8 cm. Bedövning var bara att glömma! Hon är ute 17.32.
Först skulle de ha upp mig på operation för att bli sydd men det var så lång väntetid så de fixade till det ändå. Så nu kissas det i påse. Mycket behändigt.
Hon är 51 cm lång o vägde 4340 gr.
Natten har varit hemsk!!!! Inte på grund avbäbisen, men rumsgrannarna!! OMG!! De kunde, ärligt talat, återuppväcka döda med sina snarkningar! Jag har aldrig hört nåt värre! Så vi har inte sovit nånting inatt. Men men.
Kl 06.15 gav vi upp o gjorde oss i ordning. Så nu sitter vi i dagrummet o väntar på frukost!! Ashungriga är vi!

Ligger här med värkar. Har pratat med förlossningen men måste vänta. Så nu vet ni.

Brynja? Som att jag nånsin kommer ta på mig det igen?!

Mycket har fått förfalla den senaste tiden, bl a min garderob. I behov av rensning va?!

Alvin tyckte jag var så långsam upp ur sängen så han fixade frukost till mig!! Älskade lilla plutt!

16 november kl 00.44 dök vår nyaste familjemedlem upp. Välkommen lilla Lisa, Alvins kusin!
Vi hade alla i princip räknat med att det skulle vara en liten grabb o så kommer en liten snörpa ut! Gissa om hon kommer bli bortskämd? Nu håller vi tummarna för att även vi får en liten tjeja. Lisa måste ju ha nån att hänga ihop med!

Vi har en ganska stor lägenhet mitt i stan. Tyvärr har den bara en toalett. Detta problem har jag tagit upp tidigare eftersom alvin jämt ska hänga medbin på muggen. Inatt var det dock inte femåringen utan trettifemåringen

Följande ägde rum natten tills idag:

Jag sitter på toa o skiter samtidigt som jag har värkar. Då kommer Anders upp o är helt yrvaken:
- jag måste kissa.
-aaaajjjj... Jaha. Men du får faktiskt vänta! *flåsar*
Jag ser hur irriterad han blir.
- jaha! Men när är du klar då?
-amen ärligt?! Hur faan ska jag veta det?
Ha hA ha. Sen traskade han o la sig o så sa jag till honom sen när jag väl VAR klar. :) stördo!

Denna episod är inget konstigt i vår familj, man får aldrig vara i fred på toa. Så är det bara. Tur vi flyttar snart och får två toaletter. Då är ju bara frågan:
Löser det problemet eller blir det dubbelt så mycket problem?

Då har man tillbringat nån timma i badkaret då. Onda värkar var fjärde minut när jag låg i sängen, men det avtog i badet. O efter den obligatoriska skiten. Vi får väl se. Tina o jag kanske får äta frukost ihop imorgon. Komiskt men inte så troligt.

Vi vanliga Svenssons är (oftast) uppvuxna med att fisa, prutta, släppa väder, dra en fjärt är någonting skamligt. O ja. I ärlighetens namn är det väl faktiskt inte så himla fräscht.
Är händelsen luktfri o ljudlös så kommer man ju undan ändå, men det vet man ju inte innan. O oops så står man ju där med en härlig äggodör runt omkring en. Min variant brukar vara att titta mig omkring o undra vad det är som luktar. Eller så ignorerar jag det hela o låtsas som ingenting. Det här sättet fungerar ju så länge de är ljudlösa. Men det är de ju inte alltid heller. Då dör man rätt på fläcken. Det finns inget annat.
En annan favorit är ju när man gått in i ett nytt förhållande. Vem släpper första fisen? För kommer, det gör den. I vårt fall törs jag nästan sätta pengar på att det var jag.
När man är gravid. Då får man bortse från mycket. I ämnet fjärtar så får man bortse från allt man fått inpräntat sen barnsben. Det är bara att acceptera. Man går omkring o småskvätter urin. I både parti o minut. Skrattar man så får man knipa. Hostar man, nyser man, gråter man, spyr man så är det ett jävla småskvättande. O mina föräldrar tyckte inte att det var okej att gå o småskvätta. Alltså pratar man inte om detta. Pinsamt.
Att prutta. Det är nästan värre. I allafall om de låter.
Exempel: du ligger i sängen o tittar på tv. Ditt huvud är på mannens mage då du för tillfället är känslig för hans normala kroppsodör o inte kan vara i närheten av hans armhåla. Mannen ska gå upp o gå på toa. Du anstränger dina magmuskler för att resa dig o råkar släppa en prutt. "prrrrt" oj då! Du börjar skratta o för varje skratt-tag så kommer det en ny prutt. Ha ha ha. Prrrt, prrrt, prrrt. Hysteriskt skrattande är inte bra för blåsan. Så inte nog med att du skrattar OCH pruttar. Nu skvätter du urin också. Du kniper med alla muskler du har, men det är kört. Skadan är redan skedd. Att man ens kommer på id'en att ligga med varandra igen efter att ha fått barn tidigare är ju helt galet. Att kvinnan glömmer har man ju hört. Men mannen då?

Glada gubbar var vi tvungna att göra av magen. På dagen D. Men vem vet, det kanske sker i natt o då ÄR vi ju glada så det passar sig ju. Enjoy!
Alvin tyckte det helfestligt att få måla med färg på mammas mage. Och sen att få BLI målad! han trodde inte det var sant! Alvin ville måla Anders också men vi skojade o sa att då blir det en apa o det passar ju inte in. Ha ha!

Tur jag har en man som tjänar bra...

BF idag. Händer det nåt? Nä. Bitter? Ja, lite. Eller bitter o bitter, men det räcker nu. så känner jag.
Tror kanske att slemmisen gick igår. Men jag är inte säker. Var det inte det så vill jag säga BLÄ! Hade sen massa massa onda sammandragningar så jag satt uppe halva natten. Men det gick över. Såklart.
Men men. Nu är det inte långt kvar får jag trösta mig med.
Tina, min svägerska, hade ju BF förra söndagen. Hon ska in på hinnsvepning idag. Hoppas det får fart på det. Vi har tid för det nästa vecka men jag hoppas att det inte ska behövas.
Bara inte barnen föds på samma dag. Det vore inte så roligt.
Jag tror den kommer den 19:e. Vad tror ni?

Igen. Vi är framme där det händer. Eller?

Som fått skitdåliga reviews. Vi fåla se...

Vid sekelskiftet uppdagas att en kvinna, en änglamakerska, dödat och begravt flera spädbarn i sin trädgård. Kvinnan och hennes make döms till döden och lämnar en biologisk dotter som placeras i fosterhem där hon förnedras å det grövsta. Hon i sin tur får en dotter vars handlingar griper in i nuets Fjällbacka där ett ungt par, Ebba och Mårten, flyttar in i en f.d. barnkoloni för att glömma sin sons tragiska död.

Kvinnan, Ebba, är samtidigt den enda som påträffats i huset påsken då en hel familj försvann spårlöst. Då var hon ett år och har sedan dess aldrig varit tillbaka.

Knappt har den lilla familjen börjat sitt renoveringsarbete, innan de utsätts för mordbrand. Fallet hamnar på Pontus Hedströms bord och snart har hans hustru, författaren Erica Falk, börjat gräva för att få fram detaljer runt vad som egentligen hände på barnkolonin den där påsken och hur det kommer sig att någon vill bränna inne familjen som just anlänt.

Camilla Läckberg kan sitt hantverk. Hon vet att tvinna och skruva och väva in samhällsaktualiteter och redovisa kunnig research i romanbygget. Här finns en sofistikerad adel med alla dess vedertagna attribut. Slott, dyra bilar, pärlor och juveler. Här finns också kopplingar till både nazism och annan främlingsfientlighet. Pedofili och andra sjuka övergrepp. Ett schabloniserat homosexuellt par och dito affärsvärldens sätt att hålla varandra under armarna. Den lilla människans kamp för att få allt att gå ihop. Så värst nyanserat och originellt är det inte, men det håller inom genrens ram.

Och jag sträckläser. Det tänker jag inte sticka under stol med. Vem vill inte veta hur det går? Författaren vet att hålla läsarens nyfikenhet vid liv och hon gör det skickligt. Trots att jag har mina aningar om upplösningen, känns den inte helt förutsägbar.

Sedan har jag mina invändningar vad beträffar dialogen och hur karaktärerna reagerar på yttre hot och en del annat. I partier blir den bara för mycket. Karaktärerna pratar på. För många ord, för redogörande och därmed blir jag som läsare ointresserad och läser på tvären. Sedan blir jag irriterad på segheten och reaktionsförmågan hos vissa karaktärer, när faran är uppenbar. Trovärdigheten får sig en törn där.

Och ja, jag fås att förstå med största möjliga tydlighet att här handlar det om barn och ungdom som fått rejäla smällar av livet och hur dessa format dem. Hade önskat mig detta mer mellan raderna.

Ur aftonbladet: 

Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.

Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.

Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.

Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.

Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.

Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.

Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.

Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.

Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.

Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.

Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.

Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.

Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.

Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.

Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.

Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.

Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.

Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.

Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.

Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.

Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.

Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.

Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.

Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.

O då inte med Kicki D as in Kicki D.





Utan en annan Kicki D. Den här Kicki D och jag "hängde" på familjeliv.se tillsammans när vi hade fått barn sist.
Då kunde en dejt se ut så här:





Här är artikeln om våra fikadejter: http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=1519550

Idag blir det dock dejt UTAN barn, det har det varit de sista gångerna. O det är så trevligt så trevligt!

O Kickster - inga känningar, så vi kör! Annars ringer jag! =)