unsan

Fick en  bok med en tidning häromdagen... började läsa den igår o LÄSTE UT DEN! Den var kanonbra, gick inte att släppa den ur händerna. Satt ute på gården, drack en öl o rökte o läste... Solen värmde fint ett litet tag, men sen kom skuggan... orkade inte flytta på mig så jag satt kvar. Sen kom lilla Nora, från gården brevid o pratade lite. Då dyker en äcklig gårdskatt upp o stryker sig mot mig. Lilla Nora blev hellycklig o stog nästan o hoppade o påpekade att katten var söt o ville bli klappad. Men jag hade ingen lust att klappa det där äcklig lopp-boet, men det kunde jag ju inte säga till henne. Så jag försökte snällt knuffa bort den med boken, då blev det bara värre... skulle krypa upp i knät, gosade med min rygg. "Katten kjamaj din jygg..." Mmm... tillslut upptäckte äckelkatten Nora o hon var ju inte sen på att jaga katten... =) Skönt! Bara jag slapp lopp-boet så... *urk*
Här är boken:


När Alvin o jag kom hem så hade Anders lagat mat, härligt torra, osaltade makaroner o korv. Mmm... satt där o petade i de ihopklistrade pastaklumparna när vi satt o kallpratade. Jag frågar Anders, hur mår du idag då? Trött svarar han... Hm... för att jag snarkade eller? Då säger han:
-Ja, va fan... Är du med barn igen?
-Eh? *chockad* Nä...det tror jag inte...
-Man kan ju undra alltså, du snarkar ju som bara den... !
Vad svarar man då? Jag vet inte... Det kändes som jag blev anklagad för något som jag hållt hemligt, men det gör jag ju inte. Jag tror inte jag är gravid, har inte kännts som det iaf... Men vad vet jag? Vi får väl avvakta o se... Tänk vad komiskt om det är så?
Jaha? Hur upptäckte ni att ni väntade barn igen...? Jenny snarkade så dant? Eh...? Komiskt!