Syskonkärlek

Kan inte hjälpa det... Men jag är sanslöst besviken på min syster, än en gång. Varför blir man det? Jag vet ju hur hon är och lik förbannat så blir man besviken o ledsen. Känns verkligen som om hon inte bryr sig det minsta. Jag fyllde 30 år i år och hon kunde inte ens behaga sig att fira mig. Hon kom inte när jag fyllde för då var hon upptagen med sina hundar, precis som alltid när jag fyller.
När vi då skulle fira Alvin, eftersom han var sjuk när han fyllde, så har hon med sig jättefina presenter till honom som han blev jätteglad över. Vi också... men mig säger hon att hon glömde handla till? Hur kan man säga så? O hur kan man glömma? Jag fyller år samma datum varje år och det var över en månad sen jag fyllde. Måste hon alltid vara ute i sista sekunden? Framförhållning? Det känns ärligt talat som att hon medvetet skiter i mig. Varför vet jag egentligen inte? Jag har inte, vad jag vet, gjort henne nånting.... Det känns lite som om jag låter som en bortskämd snorunge som inte får paket, men det är egentligen inte det det handlar om. Det är mera det här att hon kan fira alla andra men inte mig? Jag väntar ju fortfarande på min 25 årspresent... det säger väl det mesta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0