unsan

Här sitter jag. Hungrig som en varg. Sugen på Satay Chicken så jag nästan skulle kunna döda för att få uppleva den underbara smaken av jordnötsås i munnen. Ingen vill följa med o äta detta underbara mål med mig. Istället får jag äta en seg gammal kalops till lunch. Åh vad man längtar?! Nej. Vad gör man? Svälter? Nää, visst... ner i vikt vill jag gå, men inte till vilket pris som helst... Oj oj oj, lyxproblem I know. Men det är så stora problem jag har just nu. Vad jag ska äta. Tänk att maten kan ta så stor tankeverksamhet varje dag som den gör. Det börjar direkt när man går upp. Instinktivt skriker magen efter mat. Vad får den? Cigg o blåbärssoppa. Bra frukost. NEJ. Men jag hinner ju inte. Sen sitter jag där o är hungrig resten av förmiddagen. Nyss attackerade jag min arbetskamrats flingpaket o mumsade i mig precis som kakmonstret i mupparna. Det bokstavligt talat FLÖG flingor runt mig som ett moln. O då hade städerskan precis varit där o städat. Med flingor som ett spår efter mig fick jag hämta sopborsten o sopa bort mina svullospår. Sjukt! Efter lunch kommer jag må illa av den gamla kalopsen o längta efter thaimat iaf. O svära lite. Kanske gå till affären för att få bort lite av mättnadskänslan o istället fylla på med en fet chokladbit. Är ju väldigt sugen på Coca-cola också. Jag dricker nästan aldrig det längre. Bara på helgen. Igår drack jag vin. Och Öl. Det var gott. Sen skrek alvin att han ville gå hem o sova. Jaha. Bara att traska hem. Såg på Heroes. flummigt. Vill nog inte se det mera. Gillade det massa förra säsongen, nu var det bara konstigt. Varför är det alltid så på TV att folk som dör kommer tillbaka? Minnet av Bobby Ewing i duschen helt plötsligt efter att ha varit i himlen kommer aldrig försvinna.
Nu ska jag sluta svamla o längta efter kalopsen. Mumma! =)