Jag önskar

att all min oro kunde försvinna.
Försvinna ut i det stora blå, det stora blå.
Att min oro kunde få slå över till lycka för evigt.
För evigt vill jag vara lycklig o låta livet leka.
Leka o ha roligt, inte tänka mörka tankar om livets gång.
Tröttsam, deprimerad, sorgsen för att sedan i en sekund gå över i stormande känslor som inte vet vart de ska ta vägen. Lycka, glädje, skratt o kärlek för hela slanten. Varför kan inte livet alltid få se ut så?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0