unsan

I måndags hade Anders namnsdag. Anders är väldigt duktig på att komma ihåg sin egna namnsdag, men ingen annans. Allra helst inte min. Men det glömmer han bort när hans egna närmar sig o pikar mig gärna för att jag alltid glömmer bort hans, fast han själv inte kommit ihåg min.
Iaf så bestämde jag mig för att jag skulle göra något på hans namnsdag, eftersom den nu är så viktig (not) för honom så jag tog pärlan o bajkade in till city, köpte en liten söt blomma med hjärtsnöre runt, köpte till ett extra hjärta o satte i blomman o ett kort med ett hjärta på där det stog "till min älskling! Grattis på namnsdagen, vi älskar dig! Alvin & Jenny". Det var så puttenuttig o inte-anders så det finns inte! =) Knatade upp till gymmet (o jag fick knata ockås, för rulltrappan var trasig) o in till honom där han stog o körde triceps med x antal 100 kg på. Han var så fin o såg så start o hot ut där i sin urtvättade t-shirt med svettfläckar här o där.
-Grattis på namnsdagen älskling, säger jag o räcker fram blomman fortfarande inslagen.
-Men måste du vara så pinsam?
-Pinsam? Vadå pinsam? Blir du inte glad för att jag kommer ihåg din namnsdag?
-Jo, men kan du ta med blomman hem sen då?
-Va? Nä, den ska ju du ha på kontoret nu!
-Jaha. Tack! O så tar han blomman, lommar bort till sin väska o lägger den där. Precis som att han skämdes ihjäl för att jag kom upp till stora, starka Anders på Sol & Motion o lämnar en blomma. Väldigt omanligt. O VÄLDIGT roligt! =) Det förgyllde min dag!