unsan

Varje natt så kommer Alvin skrikandes in till oss. Varje natt tar jag min kudde o ,oftast mitt täcke också, går o lägger mig hos honom. Det slutar med att jag sover som ett arsel o vaknar med ryggont o är helt slut. Att vi gjort så här beror mycket på att Anders har sina "sömnproblem" (som inte är några problem enligt honom o ändå så tar han till dem när han behöver) och att Alvin varit så mycket sjuk. Men inatt fick jag nog.

Eländet började vid 00. Då kom han skrikandes in till oss. Jag tog honom o satt där halvnaken o frös halvt ihjäl hos honom. Han la sig i sin säng o när han somnat till så gick jag till min säng igen. Det gick fem minuter så kom han illvrålandes igen o så fick jag ta honom o gå tillbaka med honom igen. Satt där halvnaken o frös som en idiot. Alvin höll krampaktigt i min hand. Jag berättade lugnt o stilla för honom att mamma ska sova i sin säng och alvin i sin säng. Efter ett tag gick jag ut igen. 10 minuter senare är monstret tillbaka igen. Då tog jag på mig mina kläder o gick in med honom igen. Vi satt o kramades ett tag o så sa jag att jag skulle sova i min säng o alvin i sin säng. Då säger han att jag måste tända lampan. Ja, det kan jag göra på vägen ut när jag går till min säng. Okej svarar han då. Hoppsan tänkte jag o gick fort som fan. Sen kom han inte in nåt mer. *kors i taket* Anders o jag pratade lite o jag sa att jag tänker vara hård nu för jag sover som en kratta o att bryta ett sånt här mönster kanske tar ett par dagar högst, om vi har tur. Inget mer med det. Vi sov till 05. Då kom monstret igen. Herregud... tog min kudde o la mig hos honom. Allt blev förstört...*suck* I kväll kör vi igen...