Oidipuskomplex
Så var jag ju tvungen att titta in här på din fina blogg - jösses människa, hur hinner du med?
Det där med det Freudianska Oisipuskomplexet tycker jag att du ska glömma att du någonsin hört, det är inte bara "inte helt accepterat" inom den moderna psykologin, utan i princip helt oaccepterat. Det handlar om, enligt Freud, att pojkar egentligen vill gifta sig med sina mammor och döda sina pappor. Men det är ju naturligtvis inte fallet.
Däremot så är det nog inte så ovanligt att barn har en "favorit", i vårt fall är pappa bäst, speciellt när jag jobbade, men nu när jag har haft mycket mer tid med Olle så duger jag igen. Kanske helt enkelt är så att Anders behöver spendera mer tid tillsammans med LA, särskilt bara dem två, tid både att leka och att göra "tråkiga" saker som att borsta tänderna och klä på sig.
Sedan tror jag också att ju tryggare barn känner sig med sina föräldrar, desto mer törs de släppa efter lite. Han kanske av någon anledning inte törs vara ifrån dig? Inte riktigt litar på att du finns där om du går iväg och stänger dörren?
Nu är ju jag bara amatörpsykolog på det här området, och jag har liksom inte några direkt bra konkreta tips om vad man kan göra åt saken. Ska du umgås MER med LA? Eller vänja honom lite mer vid att vara IFRÅN dig? Inte vet jag, men det är väl alltid bara bra att höra andra mammors tankar om saken, sedan behöver du ju inte alls hålla med?
Nu ska jag snoka vidare på bloggen, vem vet, en dag kanske jag också har tid att göra något sådant nävars, måste titta på TV och äta choklad
Tror precis som Tussi skrev att Anders och Alvin behöver vara mer själva. Ta tillfället i akt och ta långa promenader. Ring mig så kan jag hänga på, måste oxå komma hemifrån lite!
