unsan

O allt måste ut. Känner att det är en sån dag idag. Jag har tryckt undan mina tankar o känslor alldeles för länge nu o det är dags för dem att komma ut. De har smygit sig på mig under en längre tid, men har inte orkat eller velat ta tag i dem. Men nu är det dags. Jag känner det.
Jag har svårt att glädjas ordentligt, jag har svårt att se saker som påminner mig, jag har det jävligt jobbigt helt enkelt. Folk fäller små oskyldiga kommentarer som sticker som en kniv i hjärtat på mig. En stor sorg är vad det är. Har nog inte riktigt velat visa eller säga hur jag egentligen mår ibland. Det är ju så länge sen nu. Men nu får jag gråten i halsen så fort det närmar sig ämnet.
Så ikväll är det nog tjuta under täcket-äta choklad-tjuta till Greys-dagen. Så får det bli.
Kram till mig, jag behöver det!