unsan

återgår jag till lugnet på jobbet. Gud så skönt det ska bli. Att vara osams mest hela tiden med sin son tar på krafterna. Vet inte hur många gånger jag velat slå till honom, han är så jävla trotsig o gör mig GAAAAAAALEN! Inget hjälper, jag kan skrika, viska, prata normalt, inget funkar. Jag är dock fullt medveten om att slå sina barn inte är hjälpen jag behöver... så ni behöver inte oroa er-han får inte stryk här hemma. Men jävlar vad han kan gör amig förbannad för att i nästa sekund kasta sig om halsen på mig o säga hur mycket han älskar mig. O jag älskar honom! Men det ska bli skönt att jobba....=)