unsan

Kan ibland vara ganska...dumt. Man borde kanske låta utbildade människor ta hand om det istället för att ge sig på det själv.
I detta fall var det Anders kalufs som skulle kortas ner. Agnes låg påklädd i vagnen o jag skulle klä på mig o gå ner på stan. Då börjar Anders klippa sig. Han gör alltid det själv o så brukar jag ta nacken o pollisarna. Sagt o gjort. Lite stressad var jag så jag stog o tjatade om att jag kunde göra min del först o så kunde han fortsätta sen. Men det gick inte. Vanemänniskan Anders kunde inte kompromissa utan jag fick snällt vänta. O barnet smälte bort. Tillslut är det min tur. Tog kanske en minut vill jag bara tillägga. Då ser det inte likadant ut som det brukar o jag får hjärnsläpp o vet inte hur jag ska göra. Så jag lyckas raka bort halva ena polisongen!! Oops!
-va fan gör du? Utbrister Anders o där står jag med tårarna sprutandes. -förlåt! Tillslut visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Tror ni han var irriterad? Mitt försvar var ju ganska lamt också:
-det såg inte ut som det brukar!
Nä men det var ju jag som hade sagt åt honom att göra så också. Ha ha. Jag fick försöka fixa till det men nu ser det ut som han har stålmannenmärket på sidan. Ha ha. Tur det växer fort!