unsan

verkar ligga på is nu i alla fall. I morse mötte jag tanten, dock på cykelbanan, o hon sa inget då. Vi blängde bara så där fånigt på varandra. Eller så var det jag som blängde, jag vet inte. Det känns bättre om vi säger att båda blängde, då behöver inte jag känna mig så fånig som jag kanske faktiskt är.