Vilse
Här sitter jag i min ensamhet. Alla andra sover o jag tvingar mig själv att se på OS-invigningen. För man SKA se den. Kolsvart ute. Kolsvart inne. Eller nästan iaf. Då knackar det snabbt på dörren. På de sekunderna som följer hinner jag tänka: -det brinner! -nån är skadad -nån har dött -nån har krockat -vem fan är det såhär dags?????!!?! -hjälp! -jag vågar inte öppna. -ANDERS! Då ringer människan på dörrklockan. Vi snackar sekunder. O när man sitter i vårt vardagsrum med lampan tänd så ser man ju inte ut. Detvetni säkert själva. Jag öppnar dörren litegrann. Ingen där. -hallå? Då ser jag människan. Enblonderad jävla idiot som druckit en del. -asså. Jag har irrat bort mig. Jag kommer från stens gård o ska till gamla övägen. Hur åker jag då. Jag vill poängtera att det i bakgrunden åker en del bilar o lastbilar trots den sena timman. -ja alltså. Du får ju åka ut på E22:an.... -asså...jag cyklar.... -jaha...ja då får du ju åka cykelvägen LÄNGS MED E22:an...fast åt andra hållet... -jahaaaaaa....då vet jag. Ja, jag irrade ju bort mig lite... No shit! Hur han kom till oss fattar jag inte. Men men...men nuvågar jag inte sova. Tänk om han bara rekade...?
